Jag bad att få ta ett foto på honom och min bror. Då gled pappa upp bredvid honom, varav denna märkliga bild.

I dag börjar jag fjärde året på arkitektskolan

Då åker den svarta polotröjan på, som det ska vara.

Plats: Tunnelbaneuppgång Fridhemsplan.

Nu när jag officielt håller på att bli sambo, är det ju viktigt att inte hamna i den fruktade sunkighets vardagen. Det gäller att ta sig i kragen och ta hand om sig själv, träna, äta rätt, se fin ut för sin partner och inte ta varandra för givet.

Så därför köpte jag nya fräscha underkläder idag.

är det bara jag, eller känns skyddsnätet till den här ministudsmattan lite överdrivet?

I helgen körde jag för första gången bil i Stockholm (förutom den gången när jag och pappa övningskörde på KTH campus för fem år sedan).

Det gick jättebra.

Jonatan satt bredvid som lugnet själv och gav tydliga och bra direktioner.

Och jag höll mig förvånansvärt sansad.

I fredags så åkte jag ut till vårt landsställe och åt surströmming med familjen.
Det är lite av en tradition.

jag åt hur mycket som helst. rutten fisk is the shit.

kanske världens gulligaste farmor var såklart med.

När jag tog upp kameran sade min farbror (t. vä) “Nej för fan, ta inga bilder på mig, man vet aldrig var de hamnar, de kanske dyker upp på nätet”.  hi hi oops.

Varje sommar när man kommer ut till landet, så har det byggts nya flotta villor i området runt omkring.

Våra närmaste grannar hade house-warming party när vi kom ut, och när de fick veta att jag pluggade till arkitekt fick jag gå guidad tur i alla husen.

Det här är alltså gången från vardagsrummet till “gästavdelningen” i ett av husen. jag dog lite.

och vad sägs om det här sovrummet?

Men det bästa var ändå när pappa fällde den (helt seriösa) kommentaren “vad skönt att vi har fått fler grannar som bor året om, som kan ha lite koll så att ingen bryter sig in hos oss. ”

Grannen log artigt men smått oförstående.

Men trots att jag inte tror att det finns mycket av värde att stjäla i vår stuga, så är den ändå kanske min favorit.

hej hej!
jag skulle kunna “be om ursäkt” för dåligt uppdaterande, men å andra sidan har ni ju inte kommenterat mina två senaste (omätligt bra) inlägg, så vi kan väl säga att vi är kvitt. Inget ursäktande men en skärpning från allas sida från och med nu. OK?

Förra helgen var jag i alla fall med pappa på lilla filmfestivalen i Båstad. Det är något av en helig, orubblig tradition vi har. Genomförd för andra året i rad.

Jag begav mig av med tåget mot sydligare breddgrader. och blev fast i Göteborg en stund. och fick till slut åka buss sista biten.

och kom inte fram förrän vid midnatt. Skärpning SJ. (observera min “fota mig själv” skugga i asfalten)

men sedan blev det lördag och det var fint väder i båstad

och vi åt god mat

pappa gjorde tummen upp till maten (okej jag tvingade honom) men han tyckte att det var gott.

sedan hittade jag ett träd som var täckt av larver. det såg coolt ut.

och så fotade jag lite blommor mellan filmvisningarna

vi bodde i vilma selma.

och så vaskade vi en jävla massa champagne såklart.

Idag är det torsdag!

Torsdagar är inte som vilka andra dagar som helst. För då bjuds det nämligen på bullar i fikarummet klockan tre - och det är najs.

nu var det alldeles för länge sedan ett inlägg handlade om dumplings på den här bloggen.

till min stora skam har jag fortfarande inte lagat några egna sedan jag kom tillbaka till Sverige.

Jag har däremot kollat vad kungsholmen har att erbjuda i dumplingsväg.

En lunchrast när stockholm fortfarande bjöd på medelhavsklimat begav vi oss iväg till en liten restaraung vid namn Jin & Peeters vid kungsholmsstrand,  som hade väldigt trevlig utsikt (om man bortser från en vit skåpbil som stod parkerad och skymde ungefär allt)

så här såg de små knytena ut. det var rätt dyrt och man fick lite blandade sorters dumplings.

ärligt talat är jag inget stort fan av att blanda dumplings på detta sätt.

förvirringen blir näst intill ohanterlig, det syns nämligen inte utifrån vad de små knytena innehåller.

räkor / vegetariskt / fläsk. tänk efter själva. det är sällan man stoppar saker i munnen utan att på förhand veta vad det är.

men de var goda så det gick bra.

men inte i närheten av nicoles mammas förstås.

Ahhhh.
nu är det klart!! jag kommer att bli en södermalmsbo! min fantstiska pojkvän har skrivit kontrakt på en lägenhet på älvsborgsgatan.
Åh det kommer att bli så bra.

den är perfekt

och här kan ni se på kartan var den ligger.

så fort vi har fixat till den är ni välkomna på kalas!

Förra veckan tänkte jessica att då var det dags att ge sushi en ny chans.

Jessica är en person som har lätt att smälta in i olika situationer, och när vi beställde sushi så började hon till och med bryta på japanska så att hon lät precis likadant som flickan som vi beställde av. det var väldigt väldigt gulligt.

Sedan var det dax att äta. “visst är jag duktig!” var en fras som förekom oftare än någon annan vid matbordet.

Jessica åt nästan alla bitar, och sa att det var gott! (förutom de där svarta sakerna) sade hon och pekade på en hög dissikerade makirullar.

sen gick vi och spelade biljard.
vi fick inte spela med killarna.

jag vann de två första omgångarna (enbart därför att det finns tusen regler för hur man ska få i det där sista svara klotet). Sedan fick jessica kläm på även den biten och då var jag chanslös.

men alltså biljard. underskattad aktivitet, det är  mycket trevligt och passar ypperligt till en kall öl eller två.

det är sådana här saker som får mig att skutta till jobbet på morgonen:
vi har en grym fruktskål i fikarummet

okej, den har bara sett ut så här en gång. Men jag lever fortfarande på det.

i söndags åkte jag och farmor och sven ut till älgö en sväng.

Jag fick låna farmors gamla baddräkt

den satt som en smäck!

sen pumpade jag (sven) däcken på en av cyklarna som stod i källaren.

och tadaaa!

är den inte ljuvlig.

den fick följa med på saltsjöbanan hem.

Det här är jag och min kollega Olivia.

Men det är inte Olivia jag tänker berätta om i det här inlägget.

Hennes mormor har nämligen en träningscykel, och varje gång hon använder den markerar hon på en sverigekarta hur “långt hon har kommit” och en dag fick Olivia ett vykort från Kiruna, då hade hennes mormor visst cyklat ända dit.

- Gotta love it.

Nu ska jag äntligen berätta om festen, eller mest visa foton, som jag lånat av alexander (tack alexander för de fina bilderna).

när vi kom fram till kalaset var himlen blå och solen sken.

Först var det fördrink.

Sedan begav sig hela sällskapet till ett stort indiskt tält bakom huset, det var kanske det finaste tältet jag någonsin sett.

och barnbordet var inte ett bord utan en blommig filt i gräset och det var inte fy skam det heller.

alla var på gott humör!

Vissa hade kommit ända från Toronto dagen till ära, här har vi Madde och lilla Anders.

åhh!

skål!

Stella

Alltså igen: världens finaste tält

och världens finaste mamma (som borde rengöra sina glasögon lite oftare)

alexander hade tagit en fin ljusblå skjorta dagen till ära. nästan iallafall. det är inte så lätt att vara färgblind alltid.

det här är min morfars bror Tomas, han kan stoppa in fem eller sex golfbollar i munnen samtidigt. Det är helt sjukt. men sant. prova själva.

alla var verkligen jätteglada!

och här är fina Helle som jag bodde hos i Geneve ett år efter gymnasiet!

Albert, Stella och Elisabeth

Sen hade vi fiskdamm och alla barnen fick varsen drake som de flög med. det var också fantastiskt men jag har inga bilder på just det.

och så ett gruppfoto

Mamma hade härligt sommarfluff

och barnen lekte med pappornas Ipads

och Casper fick flyga på min rygg

och jonatan fick en puss!

Elin var så fin i sina fräknar

Sen var det dags att åka hem.

Åsa och Anne och Johan tackade för sällskapet och lovade att vi skulle ha kalas igen om två år.

Jag längtar!

om ni inte kan få nog av beskrivningar från denna magiska eftermiddag så kan ni läsa vad min bror hade att säga om saken. här