idag hade young professionals ordnat ett mycket trevligt event. vi fick tre korta föreläsningar av intressanta personer i moderanschen som alla startat företag här i Shanghai, PÅ VÄLDIGT OLIKA SÄTT. tack ambjörn och ni andra för en mycket trevlig kväll.

men det var inte det jag skulle prata om nu. utan om den här mannen som jag fick syn på vid baren efteråt. eller vid fönstret snarare. whatever.

jag blev så sjukt förvånad. han såg ju precis ut som otto.

just det visade sig inte vara så konstigt. for det var ju otto.

men hur känner jag honom?? det är frågan.

jag tänkte att ni skulle få gissa.

här kommer några ledtrådar.

- han heter otto
- han är ingen noshörning
- vi träffades senast och enda gången tre veckor sommaren 2001

sätt igång att gissa! visst är det spännande.

det kanske dyker upp ett fint pris till den som kommer på det…

jag tittade ut genom fönstret i morse.

något var fel. jag hade glömt ankorna ute hela natten.

Jonatan-ankan var borta. maja-ankan stod alldeles blöt och ledsen med ett krampaktigt tag om kudden och tittade sorgset ut över staden.

jag lutade mig ut genom fönstret för att se om jag kunde få en skymt av jonatan. jag såg honom ingenstans.

VAD HAR JAG GJORT??!!!

i dag var det så strålande väder här i shanghai att ankorna fick spendera förmiddagen ute på grannens luftkonditoneringsaggregat. vilken lycka. än en gång slogs jag av en djup avundsjuka över deras bekymmerslösa, kärleksfulla tillvaro.

efter lunch lämnade jag lägenheten. jag hade nämligen en tid att passa. nere på gården möttes jag av den här synen. ah.

och så traskade jag bort till tunnelbanan. Framför mig gick två coola snubbar med sjukt snygga byxor. helt rätt i vår om ni frågar mig.

och så åkte jag till shanghai stadium. jag skulle nämligen klättra. för jag hade hittat vad jag trodde var den ultimata klätterkompisen!

vi skulle ses klockan 2.30 vid tunnelbanan. men han dök inte upp! och han svarade inte i telefon. jag är nu officiellt inte kompis med min klätterkompis. tummen ner på honom.

men jag fick se lite andra fina saker. Stadion ligger på Ling Ling gatan. Matildas gymnastiklag heter ju Ling. det tyckte jag var skojigt.

jag gick till kläterstället iallafall. och kunde konstatera att jag verkligen inte är bra på boldering, som det kallas när man klätterar på krokiga, grottliknande väggar utan säkerhetslina. Förövrigt kan jag tillägga att det inte är en bra idé att gå och klättra om man har ett par nymanikurerade naglar som man är barnsligt rädd att förstöra finnishen på.

MEN! minns ni att jag och pernilla träffade en tv stjärna på vår klätterresa! han var där och klättrade idag!! och han kände igen mig! vilken kille. han klättrade upp för den svåraste väggen. det var ett nöje att se. hur han liksom gled upp till synes helt bekymmerslöst. stannade upp ibland nästan upp och ner och “vilade” en liten stund för att sedan fortsätta sin avslappnade bestigning.

det var en bra dag tror jag.

klicka här!

jag håller på att finurla ut hur man gör så att man slipper klicka och öppna i ett nytt fönster.

igår frågade gulliga carol mig om jag ville hänga med och käka middag på hennes favoritrestaurang.

det ville jag gärna.

det var ett sånt där härligt japanskt ställe där man får ett eget rum.

man fick till och med ta av sig skorna. najs.

sällskapet bestod av en salig mix av kineser svenskar och norrmän. alla pratade flytande kinesiska. (utom jag…). men det gick bra ändå.

middagens höjdpunkt var nog när Carols norska pojkvän axel reste sig upp och sjöng balladen om fredrik åkare, på perfekt svenska. det var magiskt. jag älskar den sången och sjöng entusiastiskt med. men måste erkänna att han gjorde det bättre.

axel till vänster och carol till höger. med ett kopp varm saké i handen. Gambei!

det blir lätt lite dekadent med middagar där man betalar en summa och sen får äta och dricka HUR MYCKET MAN VILL.

i början är man ofta väldigt hungrig och länsar tacksamt faten på dess innehåll.

men i slutet spårar de nästan alltid ur. och folk beställer in alldeles för mycket mat, i de märkligaste kombinationerna.

och man är egentligen mätt men tar en tugga av någon efterrätt och sen tröttnar man på den och slänger nonchalant skeden i skålen och sträcker sig efter en  bit sushi till som man knappt hinner svälja innan någon utbrister SKÅÅÅL!

och rätterna lämnas till slut halvätna och magen är så proppfull att man knappt kan röra sig.

och när vi gjort precis allt det där,  och  inte orkade äta en enda liten rå fiskbit till, åkte vi taxirally  till andra sidan stan.

och hamnade på tjusiga “M on the bund”. Ett sånt där ställe med sån här utsikt.

Men tjejerna var inte imponerade, det fanns inget dansgolv och alla var alldeles för gamla tyckte de. inget party alls. de himlade med ögonen åt resten av gästerna. “här är ju bara medelålders kvinnor som letar efter karlar att gifta sig med, titta själv.”  jag tittade själv, och de hade en poäng.

men de hade världens finaste tjur på väggen. som liksom var virkad. åh den var så grann så jag smällde av lite.

så vi åkte vidare. till ett lite sunkigare ställe.

- med lite menar jag mycket. sådana här affisher är trappan ner till klubben “windows” klädda med. de var lite fina på något vis. Men det kostade 80 kr att gå in. det tyckte jag var fånigt. och klockan var mycket. så jag struntade i sunkhaket och åkte hem till min (tack vare en ypperlig elfilt under underlakanet) varma säng.

den här buketten stod innanför dörren när jag kom hem igår!

tack elin! så himla himla fint.

igår var det tjejernas sista riktiga kväll här. så vi slog på stort och drack champagne hemma innan vi gick ut!

sedan tog vi hissen. hissen är verkligen mycket trevligare när man har sällskap. även om det inte blev någon storslagen underhållning för vaktgubbarna som det blev när jonatan var här och vi hånglade framför övervakningskameran. men de tyckte nog att det var ganska härligt ändå, att få ha tre blonda tjejer på besök.

sen gick vi till en salong på min gata som vi spanat in hela veckan.

och jag blev bjuden på manikyr!

det var så himla härligt.

hihi. det är så roligt för bakom ett draperi ligger min lokala “videobutik” med massor massor av filmer.

de visade ett gammalt avsnitt av sex and the city. ni vet, när carrie fortfarande pratar in i kameran. och alla har hemska kläder och frisyrer. det var den perfekta underhållningen.

vi var lite i himlen kan man säga.

jag valde ett svart, alldeles matt nagellack. det matchade strumbyxorna alldeles perfekt.

sen använde vi min pekordbok med bara bilder för att visa en sak som jag inte kunde säga på kinesiska. den är helt genialisk. tack pappa!

så här fina blev vi.

sen åkte vi och åt världens godaste middag nere vid Bunden med utsikt över alla skyskraporna. Och sen åkte vi hem och fortsatte pjamaspartyt!!

jag vill aldrig att det här ska ta slut.

jonatan ville att jag skulle fota nikeskorna som man kan ha ett sånt där chip i. det är visst lite bättre pris här än hemma.  mellan 800-1000 kr.

vilka vill du ha älskling?

igår var vi väldigt trötta.

så vi tog det lugnt på morgonen och åt mat i sängen.

men sen bar det av till klädmarknaden!

det ska bli spännande att se hur tjejernas grejer blir när de får dem om några dagar. det känns som att de har lite bättre koll på sånt där med tyger och kläder än jag.

jag hade lite saker att hämta ut som jag beställt för evigheter sedan. det var lite pinsamt. jag hade tänkt att det skulle vara lite fräckt med ett par ljusblå linnebyxor. well..

sen åkte vi hem och då kom jessicas väska! hurra!

och sen åt vi pizza tittade på film! i sängen såklart.

det här är som ett en vecka långt pyamasparty. och jag njuter.

igår, efter lite strul med försvunna väskor gick vi och åt världens godaste middag och sen åkte vi till min favoritbar. just det - DADA BAR!

så himla bra. och nu har vi beställt McDonaldsmat som vi har ätit i sängen. det kanske var den bästa söndagsfrukosten någonsin.

idag ska vi till klädmarknaden och sen så får jessica sin väska tillbaka.

jag har förstått att en del av er tycker att jag ger missvisande bild av mitt liv här i shanghai.

men alltså det är inte så lätt.

man vänjer sig så snabbt vid helweirda grejer och situationer och glömmer vad som är typiskt “OMG” material för någon som läser och som inte själv befinner sig i det här knasiga landet.

och så är det ju den där eviga balansgången, att vilja skriva och berätta om intressanta saker. och vara personlig - men inte för privat.

jag tänkte att vi kunde ha som ett litet utvecklingssamtal.

där ni kan ge mig lite konstruktiv kritik.

vilken sorts inlägg gillar ni mest?

vad vill ni ha mer av?

I’m all ears. and I’m all yours.

igår kom elin hit!

vi åt middag. med Qinoa . - tack jonatan för denna exklusiva importerade vara.

elin tyckte först inte att lägenheten var så hemsk som jag beskrivit på bloggen. då tvingade jag henna att sticka in huvudet i mögelrummet. varpå hon utbrast. “Maja, någon har dött därinne.”  haha. jag kunde tyvärr inte med säkerhet bekräfta att så inte är fallet.

det var en trevlig middag. men det bästa var efterrätten! Gillekakor! jag har hittat gillekakor i min kinesiska mataffär! hur sjukt är inte det.

Jag bad elin hålla upp dem så att jag kunde ta ett foto. men hon var tyvärr ingen vidare kakmodell. hon stod inte still och så gömde hon sig bakom kakorna.

som tur är har vi en lösning på detta icke-problem. summer har nämligen berättat för mig att på universitetet där hon pluggade så fanns det hela program för att bli modell.  vi tänkte att hon kanske kan ta en intensivkurs där. Hon är väldigt söt. så det är bara den där sista finslipningen i poserande som saknas innan hon blir en topp-kakmodell.

var inte förresten kakförpackninen så himla snygg! 16 kr kostade läckerbitarna. Kan ingen ta reda på vad det kostar hemma i sverige. det skulle vara roligt att veta.

sen åt vi annanas. annanas är såklart jättebilligt här. men det är inte det bästa. det bästa är att de skalar den åt en. i en spiral. det är så himla lyxigt.

och en sak till.

nu kryllar fruktstånden av MANGO! (elin säger att de har funnits där hela tiden. jag har bara inte sett dem förut)

nyhet eller inte så är jag väldigt nöjd. De är alldeles brandgula. och saftiga och smakar ungefär hundra gånger mer än de torra sakerna man kan köpa på ICA i sverige. och det finns olika storlekar! Min favorit är minmangosarna.

så skulle nog mina inlägg se ut ungefär så här.

förutom mina zebratajts (som förövrigt gör sig otroligt bra på bild) köpte jag även två par skor i hong kong!

det var på tiden. det har till och med min kära pojkvän påpekat att han tycker.

de har högklackade sakerna insåg jag i efterhand att jag orkar gå ungefär 100 meter i. men vilka schyssta hundra meter å andra sidan.

och så hittade jag en converseaffär med sagopriser.

det var en sån där cool affär. där skolådorna kom farandes ut svarta rör i taket när personalen behövde en annan storlek.

mina fötter är olika stora. och det knasiga är att det är den lilla foten som bråkar mest. för det är den sidan det blir skoskav på eftersom det finns lite mer utrymme för att glappa där.