R.I.P cykel

det här är så himla sorgligt.

någon har tagit min cykel.

den var så himla fin.

jag hade ärvt den av pappa som fick den för mer än 50 år sedan.

och man behövde inte ens en nyckel för att låsa upp den, den hade liksom ett kombinationslås. svårt att förklara, men det var helt genialiskt.

nu är den borta.

den är nog inte värd ett skit. men jag älskade den. (alltså inte som den där störda bruden älskar Berlinmuren, men ni förstår) den hade affektionsvärde.

alla älskade för den delen min cykel, jag kunde knappt gå ut på stan med den utan att folk hojtade att jag hade en så fin hoj. den var nästan lika bra som en hundvalp.

cykeltjuven, om du ser det här: SNÄLLA klipp inte upp låset, jag berättar kombinationen: ett klick up, tre klick åt höger, fem klick åt vänster, och sen ett klick upp igen.

precis när jag skulle skriva och berätta om det här hemska som har hänt, såg jag att mamma har skrivit i SIN BLOGG att hon är lite skakad för att hon råkat köra på en cyklist lite grann med bilen (ingen skadades)

typiskt att hon alltid ska vara värre.

6 kommentarer till “R.I.P cykel”

  1. Jonatan skriver:

    Mmm, kan intyga att cykeln verkligen är helt fantastisk! hoppas den inte målas om, skeppas bort och säljs på svartamarknade, vilket jag inbillar mig att cykeltjuvar gör. Den passar liksom inte att bli snodd.

  2. Stackars dej Maja och det går liksom inte att gradera eller jämföra elände. (Då får gärna länka till mitt blogginlägg…)

    Jag har ju sprulackerat min nya cykel i guld. Asläckert, i hopp om att den ska vara så individuell att cykelknyckarligorna ska låta bli att ta den, Jonatan. Och så parkerar jag den i trädgården, tänker att de är för lata att leta där…

  3. Stella skriver:

    Ey, hata inte på tjejen som är gift med Eiffeltornet och har ett romantiskt förhållande till en bit av Berlinmuren. Hon är fet.

    Någon snodde min vajer idag. Vi borde ta detta som ett tecken. Cykla inte, då dör vi.

    Fast jag gillar att cykla så jag struntar i det.

  4. Lars skriver:

    Du kan trösta dig med att cykeln haft ett långt och fantastiskt liv och säkert upplevt mer än många andra cyklar sedan den dagen för 50 år sedan då jag fick den av mina föräldrar på skolavslutningen. 50 år kanske är maxåldern för en cykel.

    kram

Lämna en kommentar