min lillasyster har också en blogg.
hon uppdaterar inte så ofta så ibland glömmer jag nästan bort den.
men den är väldigt bra, hon skriver långa eftertänksamma texter och lägger inte upp så mycket bilder så det gäller att vara på “läshumör” om man ska in och botanisera.
den är ungefär som min blogg inverterad.
så här kan ett inlägg se ut:
-
Who.
It’s a simple word. It sounds like a moan, like the wind, grasping for air, flowing into the treetops. Who. Like big men making noises before the great match. They sound like that. Who, they say. Who indeed. Who am I, and who is the person who is asking me that question?
Am I more than I can see?
When I’m alone I think of how I act with other people. That I dislike the way I do things. The way I hate my laugh because it feels so fake. Then who is laughing? If I don’t want to laugh, what keeps me going? Who am I to question my own behavior?
I lay awake until late. I lay in my bed and I just… feel. I can feel my blood moving in my veins. I can feel every cell in my body, changing places for a purpose. Why? Inside my body there are thousands of microscopically small cells. They know exactly what to do, without me thinking for them. My mind isn’t a part of their work. My actions are, but not my insides. To be healthy I guess I need to listen to my body. But what controls that part? Why can’t I understand how my body works when I’m obviously a part of it all?
The brain sends out signals of pain and of joy. But is it real? What is love? What is my mind? Where is my mind? Who is my mind? Can I control anything? Or everything? Am I a part of the world just like the cells in my body is a part of me? We need them all, our cells, to survive just like the earth is dependent on us. Just like earth is a small part of space our cells are only small pieces in the big puzzle which creates the human being. Just as space is only a part of something greater. Perhaps just a part of us. It all just might come together in the end. Because we don’t know anything, nothing at all.
To understand something else, or someone else I think we have to look inside of ourselves. To understand space we need to look inside, look at the smallest piece to understand what it all was made of. Because if we look inside we will realize that history is repeating itself. We will understand that we are only a part of something bigger.
We are it all. But who am I?
-
- ni som nu inte blev avskäckta av detta massiva stycke text, utan faktiskt tog er an utmaningen att läsa alltihop, håller nog med mig om att det är en klok tjej vi pratar om. inte nog med att hon grubblar över existensiella frågor på rätt hög nivå, hon kan även uttrycka sig otroligt bra i skrift, och uppenbarligen på engelska också (det där resultatet uppnår man så att säga inte genom att översätta en text i google translate.)
0ch man kan undra om vi är syskon. det kan man inte ens tro om man ställer oss bredvid varandra. (bara om vi drar upp tröjan och visar magen, då går det nämligen inte att ta miste på att vi är släkt.)
och snygg är hon också. här är för några år sedan när hon och brorsan var på galaj och såg Pirates of the Carribean.
fast för mig kommer hon ju alltid att vara så här liten.
när jag ser den här bilden och tänker efter så har det ju alltid funnits tecken på att hon var begåvad.
och så blev det brorsan som fick heta albert. vad tokigt det kan bli.
